27 augusti 2009

Vila i frid min lilla tösa!!

Måndagen den 24/8 fick min lilla Aailah somna in...
Hon blev i söndags sämre i bakdelen igen, beställde tid hos veterinären i måndags där de sövde henne och tog nya röntgenbilder på höfterna..... "katastrofala" sa veterinären om bilderna.
Fick själv se och jämföra med friska höfter... förstår att min tösa hade ont!!!
Höftkulorna var helt utanför hålan de ska ligga i, fanns ingenting att göra så hon fick stilla somna in medans jag sniffade henne bakom höger öra :-)
Gud så svårt det var att lämna henne där!!!
Ville inte gå, ville ta med henne hem, få känna hennes mjuka päls mot min näsa hela tiden... men fick tillslut ta steget ut från rummet.
Nu har hon det bra i hundhimlen tillsammans med Affe!!!
Så mycket den tösen gav till min under dessa korta 6 månader vi har känt varandra... helt otroligt!!!
They say memories are golden.
Well, maybe that is true.
I never wanted memories
I only wanted you.
A million times I needed you,
A million times I cried.
If love alone could have saved you,
You never would have died.
In life I loved you dearly,
In death I love you still.
In my heart you hold a place
No one could ever fill.
If tears could build a stairway,
And heartache make a lane.
I'd walk the path to heaven,
And bring you home again.
Our family chain is broken,
And nothing seems the same.
But as God calls us one by one,
The chain will link again.
Författare okänd
ÄLSKAR DIG MIN AAILAH!!!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Du vet att jag älskar henne med...men nu har hon det bra hos mormor o affe...
Älskar dig
Mamma

Tweety sa...

Visste inte att det var så illa. Tänker på dig. Många kramar/Tweety

MizanFlisan sa...

Fy vad tråkigt! Jag beklagar verkligen... Ring om du känner för det! Ha det bra...

Anonym sa...

Tänker på dig.
Jessica

Anonym sa...

Tänker på dig gumman! Du vet var jag finns...
Kramar kompis K

Monachos sa...

Åh nej, jag gråter med dig.

Fy va tråkigt men man vill inte låta sina älsklingar lida även om det är bland det värsta man gör och det är så svårt att gå därifrån man vill ju bara sitta och klappa och sniffa och gråta genom att burra ner sig i pälsen.

Har varit där så jag vet hur jobbigt det är men så får man tänka på att nu är det inga smärtor längre som stör. Nu springer hon i hundhimlen. Hon stöter säkert på min Gibson. Och dom springer glatt. Och pratar om vilken tur hon hade som fick dig till matte.

Anna sa...

Ack, så svårt beslut att ta. Känner verkligen med dig.

Det du skriver berör verkligen...

Ulrika sa...

Jag lider med dig. Det var tråkigt att höra att det var så illa ställt.

Det är jobbigt fast man vet att dom nu slipper lida.

*kramar om*